Det var det 14 feb i år 2012 som jag chockad men otroligt glad fick 2 streck på pinnen. I 4 år hade det varit välkommet med ett barn. Jag väckte Micke som låg och sov. Visade stickan och sa- Älskling, jag tror vi väntar barn :) Han studsade upp ur sängen, yr som en höna och visste inte vad han skulle säga. Jag stod där mitt i vardagsrummet och tittade på honom medans han sprang fram och tillbaka. Glädjen var ENORM och vi hade svårt att tro det. När vi samlat oss lite räknade vi ut att jag var i v 5. Redan samma dag ringde jag till Mödra vården för att boka tid. Vi fick en tid i v 9 så vi kunde göra ett ultraljud. Oj vad långa veckor det var å dåligt mådde jag. Men det har jag ju förstått att man kan göra när man är gravid. Dagen kom iaf och vi fick se den lilla nöten med det pickande lilla hjärtat. Jag frågade också om det var helt normalt att må såhär dåligt å jo visst var det så. OK. Det bokades tid för Kub test på Karolinska med i v 12. Under denna tid blev det svårare och svårare att leva en normal vardag men alla jag pratade med klappade mig på huvudet och sa -Lilla gumman. Det känns å vara gravid. På sön innan Kub testet började jag blöda. Men inte mycket. Förstås ringde jag till Gyn akuten på Danderyd och dom sa att det kunde man göra så jag skulle inte vara orolig. Hmm.... klart jag blev det. Måndagen kom och jag sjukskrev mig för jag kände att något var kanas. Ringde igen och fick samma svar. Fy vad jag kände mig larvig då. Tisdagen kom och det var dags för Kub test. SPÄNNANDE :D Jag och Micke åkte in tillsammans och där fick vi se det lilla undret på skärmen. En hel liten människa med armar, ben å allt och den och hjärtat rörde sig. Guuu så häftigt det var!! Den känslan kommer jag aldrig glömma!! Jag pratade även med personalen där om det här med blödningarna och hur jag mådde men samma svar fick jag. Det känns att vara gravid lilla gumman. Ja ha då är det väl så :/ Vi åkte hem och på onsdagen åkte jag och jobbade i stallet trotts hur jag mådde. Det var ju så det var att vara gravid. Men då kvällen kom blev allt värre och jag och Micke åkte in till Danderyds gyn akut. Vi ultraljudade och tog några prover men både jag och fostret var friska som nötkärnor. Nu kände jag mig ännu dummare. Är jag en nojig hypokondriker? Vi for hem och jag jobbade både torsdag och fredag. När eftermiddagen kom mådde jag sämre än sämst och jag fick t.o.m be grannen komma ut till bilen och hjälpa mig in med min lilla kasse mat jag köpt. Jag lade mig i soffan och strax där efter kom Micke hem. Det gick nog en 20-30 min innan den omedelbara smärtan i magen kom. Micke fick hjälpa mig till toan och väl där så rann blodet och en massa klumpar. En "klump" fastnade kvar å då insåg jag att det var kört! Jag tog lite papper och tog los "klumpen" Väl i handen ser jag MITT barn. Den lilla kroppen med alla fingrar, tår, revben å allt. Vi hade förlorat Blurren. Jag kunde inte tro det! Vi hade förlorat vår älskade lilla Blurr <3
Veckor av smärta och blödningar gick men tillslut gick det över. Men ganska snart kom gravid känslan tillbaka å jag tänkte HJÄLP vad fort det gick att bli gravid igen. Men så var inte fallet nu började en resa med skit besvärliga hormon rubbningar av högsta grad. Jag mådde illa som tusan, både kroppsmassan och brösten gick upp och ner på bara några timmar. Å humöret skall vi inte tala om! HELT FRUKTANSVÄRT!! Nu vara jag ju relativt medveten om detta och gjorde allt vad jag kunde för att inte omgivningen skulle drabbas men misslyckades till och från med det med! Jag kände mig som ett VRAK!! Det såg ut som om jag var tungt alkoholiserad på bilder som togs och kroppen hade ingen form och jag kunde inte tänka klart! Den 20 aug bokade jag tid på Danderyd för att jag inte orkade längre. Men jag var frisk som en nötkärna och det är ingen man kan göra åt det. Det är bara så det är. JA HA?? TACK DÅ! Jag fortsatte må piss i någon vecka till då det helt plötsligt blev lite bättre. Å jag hade ingen koll på när jag skulle ha mens men jag visste att jag skulle haft det den helgen när jag skulle åkt på kryssning. Den 5 sep gjorde jag ett gravv test och det var 2 streck igen :D GUUU så glad jag blev!! Å inte tal om hur glad Micke blev!! Men vi försökte ta det realistiskt och vågade inte hoppas för mycket. Jag räknade ut att jag måste vara i typ v 6-7. Vi väntade någon vecka att höra av oss till läkaren men eftersom det verkade gå bra så bokade vi en tid. Vi fick komma in dagen efter ons den 19 sep. Jag hoppade nästan gladligen upp i den där stolen för att jag var så nyfiken. Nu skulle jag då varit i v 8,9 någonting. Läkaren såg genast bekymrad ut när han tittade på ultraljudet. Det knöt sig i magen på mig. Han höll god min och mätte och konstaterade att jag var i v 6. VA?? Det är tekniskt omöjligt sa jag. Jo men det var det man såg. Knäckt hoppade jag ner och han berättade att något inte var som det skulle. :( Både jag och Micke blev förstås OTROLIGT ledsna över detta besked!! Det blev en massa blodprov i nästan 2 veckors tid när man till sist konstaterade att det inte fanns något att göra. Den 30 sep kom missfallet och jag fick svart på vitt att min andra graviditet gått förlorad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar